$

Var jag tvungen att gå förbi just där, djursjukhuset. Hur kan man sakna honom så mycket, han var en hund.

Min lilla hund, det har snart gått två veckor sen Mattis försvann. Det går bra på dagarna, när man inte pratar om honom. När jag kommer hem är han inte där, det är tomt i hallen, så tyst. Det sitter ingen hund och väntar, som blinkar med sin stora ögon och hoppas på att få mat. Det är för tyst och för tomt.

Jag känner mig lite patetisk som börjar gråta när jag går förbi djursjukhuset. Men Mattis var en stor del av mig. Han var en stor del av vår familj. En liten hund har gjort ett så stort intryck. Jag skulle vilja ha dig tillbaks men det går inte. Du springer runt på vita moln och jagar efter korv. Du har det bra, det är de viktiga.